Survival of the Fit

Ja! Jag och Sara blev utvalda i sista urvalet och kommer få hem våra linnen att testa förhoppningsvis nästa vecka. Det roliga är att kittet man kan vinna (om man lägger upp den bästa bilden.. vilket vi kommer att göra) har mycket intressanta färger. Rosa är ok, lite glatt så där. Men jag avskyr lila och hälften av alla plaggen är lila. Men man gör vad man kan med det man får (för vi håller på att vi kommer vinna det här).

 

Linnet som jag ska testa ser ut så här och är i svart. Beställde XS/S även fast jag egentligen vill ha S/M men det fanns inte. Hatar pluffsiga linnen som egentligen ska vara tighta. Gillar heller inte tighta linnen som bara åker upp. Vi får se hur detta är. I måtten var det bara bysten som var för stor så det löser sig säkert. Det ska testas som fan!

Blev ingen träning idag. Har ont i halsen och snörvlar. Ska jobba i helgen så jag får nog ta det lugnt. Även fast jag inte vill. Men jag må nog.

Japp. Ni ser härmed en kvinna som sprungit 7 km. På "milen-under-45-min"-tid. Har iofs gjort det förut. Men är megastolt nu ändå. Gillar bra tider. Snitt på 4.44 min/km.

Sara ville gå på FYS:en idag som jag nämnde så jag hakade på. Var inte min favvotjej som brukar ha det och det var inte alls lika "fartigt" som det brukar vara. Däremot var det jäkligt mycket muskler och mitt bröst, mina axlar och armar har fått sig en rejäl omgång. Bra gjort. Inte nog med det. Direkt efteråt tänkte Lena köra combat (lite kampsportsliknande, men inte med en partner) så jag hakade på. Var sjukt mycket folk men å vad roligt det var! Jag  sparkades och slog som bara den.

 

Så det var det, 2 h avklarade. Catching. Kändes jävligt skönt i kroppen efteråt. Vet inte hur det kommer kännas imorrn dock. Det återstår att se.

 

Toodles.

Jag och Sara har blivit nominerade (för vi anmälde intresse) för att testa träningslinnen från Kari Traa som ett träningsteam. Väldigt många som hade sökt så det är ju kul. Vi ska besvara ett formulär och så får vi svar om vi blir två av 100 utvalda. Roligt! Man får linnena efter testet och man måste blogga under tiden och får också tävla om ett träningskit värt 2500 kr genom att ta den bästa träningsbilden. We got this!

 

Körde ett pass på trettio minuter och sen under stretchen så kollade jag ned och såg detta. Blev så glad att jag var tvungen att fota.

 

Jag har ändå bara en stadig (men uppskattad!) läsare i den här bloggen så då kan jag lika gärna lägga upp den. Och då menar jag inte håret. Det uppskattar jag redan. Utan de små skuggade grejerna. Hår är kvinnligt (jag försöker intala mig själv detta, haha).

En annan trevlig sak är att jag nu har spenderat 1000 min med denna app. How awesome?!

"MENTAL TRÄNING

Lär dig olika tankemönster så att du inte låter dig styras av de negativa tankarna när du är trött.

Inre dialog 
Den inre dialogen är de tankar som konstant snurrar runt i huvudet på dig. "Jag orkar inte mer" är ett vanligt exempel. För att prestera maximalt måste dessa tankar styras i en positiv riktning så att du inte fastnar i en negativ tankespiral. Lyckas du med det kan du faktiskt få ännu mer energi eftersom kroppen är snabb på att reagera på vad du tänker. Försök t.ex. att jobba med nedanstående tekniker.

• Mantran eller positiva tankar
• Rabbla ett mantra som motiverar dig att fortsätta. "Jag kan, jag vill" är ett exempel. Du kan också formulera om de negativa tankarna som kan dyka upp när du är pressad till något positivt som t.ex. "jag är outtröttlig" eller "jag har starka ben". Det låter banalt, men om du upprepar mantrat märker du snart att koncentrationen ökar.
• Aktiv bekräftelse
• Ge dig själv komplimanger på vägen som t.ex. "jag har aldrig löpt så bra förut" eller "min kropp blir starkare för varje steg jag tar". När du tävlar kan du få bekräftelse genom åskådarnas handklapp och ta åt dig av alla positiva hejarop. Det förstärker de positiva tankarna.

Omtolkning 
Omtolkning innebär att alla negativa signaler, känslor och tankar omvandlas till något positivt. Det är ofta effektivt för att påverka smärtkontroll, uthållighet, nervositet och prestationsångest. Här är fyra exempel:

• Påminn dig regelbundet om att du tränar för att du älskar det!
• Tänk på att fysiska obehag, som t.ex. smärta och trötthet, är bevis på att du tränar riktigt tufft. Om du tänker "sist jag kände likadant satte jag personligt rekord" eller "det är nu som träningen verkligen ger något" kan du undvika den negativa energi som kommer om du bara fokuserar på hur sliten kroppen känns.
• Dela upp träningspasset i flera delar och förhandla med dig själv. Säg t.ex. till dig själv att "jag behöver bara ta mig upp till krönet av backen", "nu är jag halvvägs", "nu har jag nått två tredjedelar" osv.
• Kräv bevis för dina negativa tankar - ofta reagerar du nämligen inte på fakta utan på hur du tolkar en speciell situation. Känner du att lungorna är på väg att sprängas, att du är på väg att bryta, eller att alla tittar konstigt på dig, är det dags att du frågar dig själv om det verkligen är så det ligger till. Vilka bevis finns det?

Koncentration 
Ska du prestera optimalt är det viktigt att du är fokuserad och inte låter tankarna glida iväg. Annars är risken stor att du tappar både fart och kraft. Håll koncentrationen genom att växla mellan att titta inåt och utåt.

• Titta inåt
• Gå igenom kroppen. Slappna av i axlar, armar och händer. Fokusera på andetagen och på benrörelserna. Det kommer att hjälpa dig fokusera mera på den prestation som du håller på med.
• Titta utåt
• Var nyfiken på omgivningen. Hur ser träningslokalen ut, människorna omkring dig eller vägen framför dig? Räkna hur många hus med skorstenar du passerar eller hur många steg du tar mellan lyktstolparna.

Le
Om du känner att det börjar bli jobbigt att tänka positivt kan du ändå uppträda som en vinnare: le, räta på ryggen, klappa händerna eller gör high-fives. Kort sagt: uppför dig som om du vunnit OS-guld. På så sätt skickar du positiva signaler till hjärnan som svarar med att ge dig mer energi."

 

Källa: http://aktivtraning.se/traning/mental-traning-gor-dig-starkare

Vi gick ut. Visste inte alls hur och var vi ville springa. Kom på den goda idén: "Nä men vi kör väl en mil då!". I motvind, växlande terräng men vid bra mod. Kändes skitbra. Jag hade verkligen kunnat springa på fortare och när vi var framme kändes det som att jag hade kunnat fortsätta för evigt. Skön känsla!

 

Vi gick en promenad med Sebben efteråt i två kilometer. Bra nedvarvning. Ikväll ska vi försöka klämma in lite styrka emellan allt tentaplugg.

 

Körde 45-minuters svettpass från NTC i fredags. Vaknade med träningsvärk på lördagen. Sprang bort den med Sara i St Petersburgsspåret. 8 km. Bra jobbat tjejer!

 

Ok jag vet att jag sa att det inte skulle bli några intervaller. Men vi slutade tidigare och Sara ville också med ut. Vi sprang mycket i skog och grusvägar så det var jättepeppande med barmark. Körde intervaller på gamla tågspåret och testade nya vägar trots hård motvind och tröttfis till hund med oss. Nä han var jätteduktig! Riktigt roligt var det. 8,7 km blev det och borta i 52 min. Mucho bra! Som sagt, medräknat intervaller och kisstopp för vovvsi.

 

Återhämtning och lunch:

Ska försöka komma in i varannan dag löpning och varannan dag styrka igen. Så körde löpning söndag 8,15 km. Måndag 30 min intensiv styrka - så jäkla mycket armhävningar och situps så min mage och bröstkorg har varit ömma sen dess. Tisdag exakt 5 km löpning innan frukost. Sjukt jobbigt. Är inte van att springa utan energi. Tog 24,5 min. Jag ska komma under 23! Men kanske inte på morgonrundan utan energi. Igår onsdag körde jag ett 45-minpass på NTC-appen. Var länge sedan jag tog tag i de här passen. Så idag vaknar jag med världens värk i benen. Tyckte jag gjorde miljoner squats på Hawaii men tydligen fortfarande inte lika mycket eller samma övningar som hemma. Det är bara på't igen! Trots allt. Träningsvärk är för jäkla härligt.

 

Idag är det då dags för löpning. Får bli efter skolan innan lunch. Satsar nog inte på någon längd eller hastighet. Vill bara komma in i nåt bra. Ska köra intervaller sen också. Men inte idag. Taggad! Jag trodde aldrig att löpning skulle vara någonting för mig alltså. Intressant vad man kan åstadkomma när man put sin mind to it.

Har inte alls legat på latsidan men eftersom jag knappt uppdaterade min andra blogg så sket jag fullständigt i denna. Fokuserade på att hänga med min fantastiskt härliga Karin istället.

 

Vi har hikeat, löpt, tränat på utegym, kört hemmagym, stand up-paddlat, surfat och gått allmänt mycket. Jag skulle säga att det är fruktansvärt härlig och ibland omedveten träning. Jag älskar att känna mig hurtig. Jag och Karin pratade en del om varför man tränar. En del fokuserar mer på det yttre och andra på det inre. 

 

Vad min hjärna säger och vad mitt hjärta säger kan ibland gå åt två helt olika håll. Jag försöker dock att vara medveten och fokusera på verkligheten och känslan. Men man kan inte frångå det faktum att vi har en del ideal som finns och de "krav" som samhället ställer på "duktiga tjejer". Jag är inte emot att man tränar för att exempelvis kunna skriva en status på FB där det står "Härligt med ett 2-hsgympass" eller något liknande. Jag förstår det. Vissa behöver mer bekräftelse, eller ska man kanske säga pepp? Jag tror ärligt talat att det finns olika anledningar och avsikter med allt. En del personer tror jag tränar på bättre när de vet att andra kan "observera" och anmärka på hur ofta eller mycket man tränar. Och de "mår" bättre av det. Jag vet ju själv att det kan vara en pepp (eller nej det ÄR en pepp) att träna med någon. Varför är det så? Jag tror ofta att det handlar om min tävlingsinstinkt. Jag börjar tävla och vill genast prestera mer. Men kan det inte ligga lite i att man vill visa den andra vad man klarar av också? Ungefär som man känner på FB (även fast då kan väldigt många fler ta del av aktiviteten). Man vill visa att man är duktig. Att man hinner och att man är bra. Det är konstant en strävan över att vara bra. Eller rättare sagt bäst. Är det fel då? Om det är fel, är det då det pga att vi som svenskar anser att lagom är bäst? Ingen får vara bättre än den andra.

 

Varför får man inte skylta och visa upp sig? Jag vet många som blir så irriterade på jag-är-så-duktig-uppdateringar. Men varför blir man det? För att man känner sig dålig eller för att man inte gillar att andra behöver bekräftelse? Varför bryr man sig? 

 

Jag känner att jag verkligen kom från det ämne som jag egentligen tänkte skriva om. Men det är intressant att fundera på. Om något får någon att bli bättre på att träna/vara "duktig"/aktivera sig, varför är det då så fel? Det är väl bra för den personen att den har hittat ett sätt att få motivation. Sen tycker jag väl att den bästa motivationen kommer inifrån och från ens egen självkänsla att göra något roligt och bra. Men det är fan inte lätt alla gånger.

 

Det jag egentligen tänkte skriva om var att långt bak i huvudet finns en liten liten förhoppning om att: "Om jag tränar hårt och mycket så blir jag snyggare". För det känns som det man har lärt sig sen man var liten. Jag vet inte. Jag kommer ihåg när jag var yngre. Det enda jag tänkte på var: "Om jag blir smal så blir jag lycklig". Det tänkte jag jätteofta. Jag känner att jag har kommit så långt bort från det om man ser till dagens läge. Men någonstans i bakhuvudet ligger det kvar. Och irriterar mig något fruktansvärt.

 

Andra motivationer ger mig mer drivkraft just nu. Som exempelvis att vara stark, känna spänsten i mina steg när jag går, känslan av att klara allt, se min kropp som ett verktyg och testa den på en massa olika sätt, känna mig fast och i kontroll. Alltså vara medveten om varenda muskelryckning och känna makten i detta. Allt detta får mig att må bra. Jag tror att bra kost, träning osv ger bättre immunförsvar, bättre motgångshantering, bättre psyke och motivation och helt enkelt gör mig gladare i vardagen. Jag har inga vetenskapliga artiklar på detta eller bevis (även fast jag vet att det till viss del stämmer). Men eftersom jag tror det, så känns det som att det slår in. Jag tror på tankens kraft också. Om jag verkligen tror på någonting så är det mycket lättare för mig att göra det till verklighet. Och medan jag har alla dessa åsikter så kan ändå - när motivationen är låg, det krypa in en liten önskan om att bli snyggare så att jag blir lycklig. Jag vill totalt förkasta det. Men det finns där. De gångerna försöker jag verkligen ta ett steg tillbaka och se objektivt på saken. Men det är inte lätt. 

 

Jag tror många jobbar med detta varje dag. Med sig själv, sitt humör, sin motivation och sin syn på sig själv. Det enda man kan göra tror jag, är att acceptera dessa svårigheter, hantera dem allt eftersom och bara njuta och köra hårt så länge det går bra. Ingen är perfekt. Men strävan efter perfektion är konstant i allas tankar. I alla fall i min. Ganska ofta. 

 

Medvetenhet is the key! Tror jag.