Oväntat
Var otroligt otaggad för jag hade tänkt springa långt men det var så satans kallt ute. Var nära att skippa hela grejen. Först tänkte jag: äh, jag drar till gymmet istället. Men kom på att jag ställt cykeln i källaren (kallt ute) så då kändes det jobbigt.
Sen tänkte jag: Lotta, spring hur långt eller kort du vill. Men gör ett försök. Ta en tur. Det kommer kännas så mycket bättre när det väl är gjort.
Så det gjorde jag. Drog på mig en extra långärmad tröja under allt. Långkallingar. Plus ett hårband som fick agera "minihalsduk" (kände mig lite hes och halvt halskonstig imorse, men inte ont). Sen drog jag. Slutade med att jag sprang på ett lite långsammare tempo. Kände mig lite stel. Men allt eftersom kilometrarna passerade så började jag drömma mig bort. Och helt plötsligt hade jag sprungit klart. 8 km. Det kändes jätteskönt. Körde lite snabbstyrka och tog en lång välbehövlig dusch. Kan väl tillägga att efter ca 10 min frös jag inte alls längre. Verkligen inte.
Kommentarer
Trackback
