Survival of the Fit

Åkte ut i skogen med Carro, Sara och vovvarna. Mysigt. Var riktigt omotiverad till träning när jag kom hem men jag kände ändå att kroppen ville. Av viss erfarenhet så brukar dessa opeppade gånger ibland leda till något riktigt bra och oväntat då hoppet från dippen till endorfinkicken är så pass stort att man blir överenergisk och orkar mer än vad man tror och efter mår man 10 ggr bättre än innan. Det är just på de deppiga dagarna man behöver mest träning. Iaf för mig känns det så.

 

Denna gång var inte till besvikelse. Gick ut med tanken på en liten kortare runda men blev mycket längre, men inte överdrivet lång men det kändes sjukt bra. Benen var springiga. Andningen var bra. Det enda som var jobbigt var att min mage var kaos och fick totalont och blev lite "fisig" passande nog varenda gång jag sprang förbi någon så det var bara att keep it in. Onödig info kanske. Haha. Men det gjorde mest ont på slutet för det gick bra under rundan. Sjukt bra hastighet och tid. Överdrivet nöjd tjej. Körde armhävningar, (dåliga) pullups och situps när jag kom hem.