I am alive
Löprunda på 5,68 km. Lite längre än igår. Körde ett "Sculpted Arms"-pass när jag kom hem från NTC. Känner att jag börjar slacka med armarna. Fan vad mina biffmuskler försvinner fort som satan när jag börjar springa. De förlängs typ direkt och jag börjar känna mig tanig. Men det är så härligt att springa men främst att ha sprungit. Måste dock ligga på med styrkan så att den inte försvinner. Mycket triceps push-ups idag. Gled på min egen svett och kom knappt upp. Och då körde jag ändå på knä. Kan klart förbättras.
Underlaget ute börjar komma in i sin underbara tid med torra vägar samt torr, jordig, bördig skogsmark. Längtar verkligen efter en riktig skogsrunda. Torr asfalt för all del, men sviktande jordunderlag. To die for. Kör skogrundorna ändå men de är livsfarliga. Man försöker springa på kanten där det fortfarande finns lite porös snö men om man måste trampa på isen så är den precis i smältningsfasen men inte på sprickningsgränsen så den är bara blöt och jävligt hal.
Se nedan (baksida höger lår) vad som händer när man försöker undvika den isiga stigen och istället springer i snön där en massa björkris piskar en. Gjorde ont. Minimärke. Men då vet man att man lever.
Kommentarer
Trackback
