Survival of the Fit

Gick först ut på en promenad med en massa människor från klassen och en massa hundar. Jag kom direkt från skolan iförd endast ett par byxor och det var fruktansvärt kallt. Fick avbryta efter halva prommisen och dra hem. Det kändes som att mina ben var isglassar. Traskade hemåt och lagade till ett snabbt mål mat. La upp det prydligt på tallriken och ställde in i mikron. Inväntade snällt Saras hemkomst inför ett 30-minpass med NTC och efter ett pass med mycket bröst och rygg (aj armhävningsträningsvärken) så var det bara att mikra den färdiga maten och voila! Kvällen var räddad.